Jag satt där i soffan och hörde hur det plingade på dörren. Jag går och kollar, när jag öppnar dörren ser jag hennes ansikte och vita tänder. Ett leende som kan få en hel regering att rösta bort skatten. Jag står där och säger inget, vill ta tag i hennes ansikte och bara känna hur det känns. Men jag står som en fastfrusen istapp, kall i kroppen. Hon säger inget, bara står och kolla på mig, sedan går hon, ut i dimman som har lagt sig tillfälligt, som det följde efter denna prinsessea. Min drömtjej. POFF så ringer väckarklockan